.

”Jag var arton år gammal och året var 1873. Min riktiga far, Nicholas, var ledare över hela den brittiska flottan. Han ville att jag skulle ta över hans plats som överhuvud. Men jag vägrade. Jag hade andra planer, jag ville gifta mig och skaffa familj. Min far var en mycket bestämd och sträng man, han var van att alltid få som han ville. Och något han verkligen inte gillade var att hans enda son inte ville ta över efter honom själv. Jag hade vid det laget träffat en tjej som hette Elisabeth, som jag var helt fäst vid. Hon var inte lik någon annan tjej jag träffat, hon var energisk, barnslig och framför allt, väldigt vacker. Nicholas gillade inte mina planer om min framtid tillsammans med Elisabeth. I själva verket var det nog Elisabeth han inte gillade. Hon var en vanlig skrädderska, hon var inte från någon adlig familj som jag var. Han tyckte att jag var för bra för honom. Tillslut fick jag nog och gjorde uppror mot honom. Jag berättade för honom att jag hade friat till Elisabeth och att vi skulle gifta oss. Jag och Nicholas blev ovänner, han sa att han aldrig mer ville se mig. Jag skrek till honom att det var sista gången han skulle få se mig om det verkligen var vad han ville, jag sa att jag tyckte att han var en usel fader. Nästa kväll när jag var på väg att möta Elisabeth så hörde jag ett skrik från en kvinna i skogen bredvid mig. Jag tog min ljuslykta och gick in i skogen. Först såg jag ingenting, allt var mörkt. Sedan hörde jag att skriket var närmare mig. Jag började små springa och till min stora fasa så såg jag Elisabeth ligga på marken, hon blödde väldigt mycket. Jag slängde mig ned på knä bredvid henne och sa: ”Elisabeth? Vad är det som har hänt?” Hon svarade inte utan fortsatte skrika. Jag såg en skugga i skenet av min lykta. ”Vem där?” frågade jag rakt ut i luften. Jag hörde ett mullrande skratt, jag kände igen det och jag skrek av ursinne. Det var Nicholas. Jag slängde mig på honom och slog allt vad jag kunde. Men han hade en kniv med sig och med den så högg han mig så jag fick djupa sår. Han var starkare än mig och tillslut fick han övertaget. Tillslut orkade jag inte kämpa emot längre. När han var säker på att jag skulle dö så lämnade han mig där, han lämnade mig! Min egen far!”
Eric hade tårar i ögonen och jag kunde tydligt märka hur insatt han var i berättelsen. Jag förstod att det rev upp djupt lagda sår i honom av att berätta den. Jag la armarna om honom och kramade honom tröstande.
”Du behöver inte berätta mera. Jag förstår att det är jobbigt att tänka på den kvällen” sa jag tyst.
”Jag vill berätta mitt förflutna för dig, jag vill att du ska förstå mig. Att du inte ska vara rädd för mig och tro att jag är något monster”
”Jag tror inte..” Jag ändrade mig mitt i meningen, ”jag vet att du inte är något monster. Om jag gjorde det, varför skulle jag då sitta här med dig nu?”
Jag fångade hans blick och han tog mitt ansikte mellan hans stora händer. Sedan kysste han mig mjukt på munnen.
”Du är för bra för att vara sann” viskade han lågt.
”Det där stämmer inte” protesterade jag.
”Ana, du vet inte hur länge jag har varit i dina trakter, hur länge jag har vakat över dig” han tittade på mig med sina makalösa ögon.
”Vad menar du? Har du följt efter mig?”
”På sätt och vis. Jag blev fäst vid dig redan när du bara var en liten flicka. Har du aldrig undrat hur du har kunnat överleva dom mest farliga situationer?” Han tittade på mig och log sitt vackra leende.
”Var det du som räddade mig när jag höll på att bli överkörd?” Frågade jag häpet.
Bara minnet av den olyckliga dagen fick mig att vilja spy. Jag kom mycket väl ihåg synen av motorcykeln som kommit med en sådan fart mot mig att jag inte ens hade en chans att tänka på åt vilket håll jag skulle kasta mig av vägen. Jag hade varit tretton år när det hände.
”Jag kom nästan för sent. Jag hörde din mammas panikfyllda skrik och jag rusade dit så fort jag kunde. Jag hann dit i tid och jag lyckades nästan få dig att förbli oskadd. Men stöten av min kropp när jag tacklade dig av vägen bröt tre revben på dig. Allt gick för fort för att din mamma skulle kunna se mig, för henne såg det bara ut som att motorcyklisten körde på dig och att du flög av vägen. Det var hemskt. För en sekund trodde jag att du var borta föralltid, att jag hade brutit mitt löfte mot din pappa. Men jag hann, och det är inte enda gången jag har räddat dig.” Jag kunde höra en klang av stolthet i hans röst. Jag gapade chockat mot honom.
”Det var därför doktorn ständigt upprepade att det var ett under att jag fortfarande levde, att det inte fanns någon som helst förklaring till hur det kunde vara möjligt. Att jag hade en riktigt snäll…” Jag kom av mig.
”Att du hade en snäll vadå?” Frågade Eric nyfiket.
”Skyddsängel” viskade jag. Eric log ännu bredare mot mig och lyfte upp mig i hans knä.
”Jag kommer alltid vara din skyddsängel. Så länge du vill ha mig som din pojkvän så kommer jag aldrig lämna dig. Jag kan inte påstå att jag skulle sluta vaka över dig ens då men jag tror du förstår min poäng.”
Det bubblade i min mage, jag kunde inte hjälpa att jag tänkte högt.
”Pojkvän” sa jag fundersamt, men lågt. Eric skrattade till.
”Ja, vad föredrar du, partner?” Eric skrattade lågt för sig själv.
”Pojkvän funkar bra för mig” sa jag skämtsamt. Eric kastade en blick över min axel.
”Ana, klockan är mycket, du borde försöka sova.”
”Jag kan ju inte sova när du är här, jag menar, jag vill ju inte vara otrevlig.”
”Det gör ingenting, jag stannar här.”
”Eh… Jag tror inte att min mamma skulle gilla tanken av att en pojke sover över i min säng” sa jag tveksamt.
”Ta det lugnt Ana, hon kommer aldrig få reda på något. Och förresten så stämmer det inte direkt” sa Eric retsamt.
”Vad är det som inte stämmer?” Frågade jag förbryllat.
”Att en pojke sover över i din säng” svarade han med samma retsamma tonfall.
”Jag förstår inte riktigt vad du menar, vad kallar du dig själv då?”
”Saken är den att… jag sover aldrig” hans retsamma tonfall fanns inte längre där, nu var hans röst allvarlig.
”Vad? Sover du aldrig?” Frågade jag häpet.
”Nix” svarade han lätt.
”Okej” sa jag bara.
”Vi pratar mer imorgon, för nu ska du sova Ana. Godnatt” viskade Eric i mitt öra och tryckte ner mig i sängen. Han strök mig över ryggen och kysste mig i nacken.
Jag trivdes så otroligt bra i hans närhet. Och fast jag försökte hålla mig vaken så smög sig sömnen tillslut på mig i alla fall.
Men det gjorde inte så mycket, för jag var nästan helt säker på att han skulle vara där när jag vaknade.