.

Resten av veckan fortsatte på nästan samma sätt, Eric ignorerade mig totalt, precis som han hade sagt att han skulle göra. Så jag gjorde mitt bästa för att göra likadant.
Det var som att vi aldrig hade pratat med varandra. I hans ögon var jag oviktig, jag var en nobody. Jag kunde inte ljuga för mig själv och påstå att han var samma sak för mig, oviktig.
Jag klarade mig genom skoldagarna, men det var smärtsamt. Veckan gick så sakta att jag ibland undrade om tiden rörde sig överhuvudtaget. Men tillslut blev det fredag.
Jag var tacksam över att det äntligen skulle vara några dagar utan skola. Jag fick skjuts av Aaron hem. Jag satte mig i bilen, väskan la jag på golvet mellan mina fötter. Aaron började backa ut från p-platsen.
”Hur var din skoldag?”, frågade jag honom för att få igång ett samtal.
”Intressant. Daniel Cleaver försökte tända eld på Ms Humprey’s stol”, han skrattade, antagligen åt minnet.
”Vad umgås du med för idioter?”, frågade jag förbryllat.
Han kollade på mig med retsam blick och jag blängde bara tillbaka på honom. Han tutade åt ett gäng ungdomar som gick på trottoaren bredvid vägen.
En lång kille som heter Justin flinade brett mot Aaron som hade stannat bilen vid trottoaren och gick mot bilen. Aaron körde ner rutan.
”Tjena, vart ska du?”, frågade Justin. Han la märke till mig och hans ögon mjuknade och han sa vänligt, ”hej Ana”. Hans ögon glittrade när han såg på mig, jag tittade förläget bort.
”Hej Justin”. Aaron suckade ljudligt och det fick Justin att blinka till och vände blicken mot Aaron.
”Jag ska hem, vill du komma hem till mig senare? Jag vill fortfarande ha revansch efter förra gången vi spelade tv spel”, sa Aaron utmanande.
”Jag kommer vinna igen! Men visst jag kommer hem till dig senare”, svarade Justin, minst lika utmanande.
Aaron skrattade bara och körde sedan upp rutan och tryckte på gasen. Vi satt under tystnad i flera minuter. Det var Aaron som bröt tystnaden.
”Vad har du ihop med den där nya killen Eric Roosevelt?” frågade han plötsligt. Jag hoppade till.
”Vadå, vad menar du?” frågade jag häpet.
”Ja, jag såg hur han stirrade på dig idag i cafeterian”, svarade han belåtet och log. Det snurrade i mitt huvud. Hade Eric stirrat på mig i cafeterian idag? Jag hade inte ens sett honom där.
”Nej det tror jag inte” protesterade jag.
”Men kom igen! Det är ju inte bara jag som har märkt hur han kollar på dig” sa Aaron och höjde menande på ögonbrynen.
”Du måste ha sett fel” sa jag sorgset.
”Ja ja, protestera om du vill. Hans syster ser iallafall väldigt bra ut”.
”Ja jag antar att dem båda ser väldigt bra ut”, medgav jag. Vi var hemma nu och jag klev ur bilen.
”Tack för skjutsen”.
”Det var så lite så”, svarade Aaron och log. Jag låste upp ytterdörren och på bordet i hallen låg en lapp. Det var mamma som hade skrivit den, jag kände igen den slarviga handstilen.

Anabelle, jag måste jobba över idag. Vi har mycket att göra på jobbet. Skulle du kunna se till att du och Aaron får i er mat? Jag har lagt kyckling på översta hyllan i frysen så den kan du bara steka och sen så finns det ris på nedersta hyllan. Tack gumman!
Mamma

Jag sprang uppför trappan och lämnade väskan på golvet i mitt rum. Jag la fram pengar och kläder tills ikväll.
Sedan sprang jag nedför trappan och tog fram kycklingen ur frysen och började förbereda maten. Då började hemtelefonen ringa.
”Hej det är Ana”.
”Ana! Jag har försökt ringa dig i en timme nu, varför svarar du inte på mobilen?”, Malese röst var upprörd.
”Min mobil har varit trasig i flera månader nu”, sa jag och skrattade.
”Ja, juste. Vi ska inte åka till New Orleans idag, Sarah är sjuk”, förklarade Malese besviket.
”Jaha okej"
”Så du blir inte arg eller något?”
”Nej, vi kan ju åka någon annan dag. Och förresten så har jag ändå massvis av läxor som väntar”
”Jaha vad bra att du inte blev arg, är du säker på att du måste göra läxor ikväll? För Jason undrade om jag ville komma hem till honom, han och några till skulle hyra en film. Han sa att han gärna ville att du skulle följa med”
”Nej, åk hem till honom du. Jag har en hel del att göra här hemma och jag vill bli klar med läxorna. Du vet att jag hatar när massa skol uppgifter hänger över mig”, förklarade jag och försökte låta uppmuntrande.
”Okej, vi hörs, jag kanske ringer dig imorgon”, sa Malese.
”Hejdå”
Samtalet bröts. Jag suckade lättat, glad över att inte behöva åka någonstans ikväll. Jag hade ljugit om det där med att jag hade massvis av läxor att göra.
I själva verket hade jag bara en historia uppsats att skriva, men jag hade nästan två veckor på mig att bli klar med den.
Jag fortsatte laga mat och när det var klart så ropade jag på Aaron.