.

Det pirrade i hela mig.
”Hur ska vi komma hem till dig?” frågade jag, jag kom på att jag inte hade någon aning om vad för bil han hade.
”Vi ska åka med min bil” sa han och pekade mot en svart sport bil.
Jag var inget vidare bra på bilsorter men den här sorten kände jag faktiskt igen. Det stod ”Porsche” bak på bilen. Jag himlade med ögonen och fnissade lite.
”Jag trodde väl det” sa jag lågt.
”Vad menar du?” frågade han och rynkade pannan.
”Jag hade aldrig kunnat tänka mig dig i en gammal skruttig bil, jag visste att du skulle ha en påkostad bil.” ”Påkostad och påkostad, man blir uttråkad av långsamma bilar.”
”Jag har ingen bil överhuvudtaget.” Han log bara mot mig och vi satte oss i hans bil. Bilen luktade ny och jag tog på mig bältet.
”Vad ska vi göra idag?” frågade jag.
”Som jag sa till din mamma så ska jag bjuda dig på middag, sedan är det upp till dig vad du vill göra.”
Jag visste inte vad jag skulle svara så jag satt bara tyst och tittade ut genom fönstret. Det hade börjat blivit mörkare ute och solen skulle snart gå ned bakom bergen.
Han svängde in på en grusväg som jag inte kände igen. Efter att vi hade kört på den ett tag så svängde han åter igen in på en annan väg. Fast den här vägen var en jordväg.
Vi måste varit en bra bit inne i skogen för massvis av stora träd och buskar kantade den smala vägen. Det kändes som att vi körde jätte länge utan att komma någonvart.
Men tillslut såg jag en öppning i skogen drygt femtio meter fram. Vi körde in på något som liknade en uppfart och när jag såg huset drog jag efter andan.
Det var stort och ljusblått. Jag hade alltid tänkt att det bara var i gamla filmer personer bodde i hus likt det här.
Huset såg ut att ligga på en kulle och en stentrappa gick upp till husets altan och trappan kantades av röda rosor. Huset hade stora panorama fönster och från den högra sidan hade murgröna letat sig fram på väggarna.
Det såg ut som ett konstverk. Huset var tidlöst, det kunde lika gärna vara nybyggt eller hundra år gammalt. Jag klev ut ur bilen och stod och granskade huset.
”Imponerad?” frågade Eric malligt.
”Väldigt” erkände jag.
Han tog min hand och drog med mig mot huset. Jag snubblade fram och var fortfarande mållös. Dörren var olåst och vi gick in i huset. Eric stängde dörren efter mig.
Hallen hängde ihop med ett stort vardagsrum som var ljust och öppet. Insidan av huset var ännu finare än utsidan.
Det stod blommor överallt i vaser och när jag hade hängt av mig min jacka så gick jag in i det vackra rummet. Där fanns en stor plasma tv och en grå hörnsoffa. På väggarna hängde massvis av tavlor.
”Är det någon hemma?” frågade jag.
”Nej, Dora är i New Orleans och Leon och Isobel är på en konstutställning” svarade Eric.
Jag undrade vilka hans föräldrar var. Men på något sätt blev jag lättad över att ingen var hemma så vi kunde prata ostört.
Han la sin hand på min rygg för att kunna styra mig mot trappan. På övervåningen kom man direkt in till köket. Det stod även ett stort matbord där. Köket var väldigt rent och det såg nästan oanvänt ut.
”Mitt rum ligger högst upp.” Eric gjorde en gest mot trappan så jag började gå uppför den. Det satt tavlor av konstverk på väggarna vid trappan.
Jag kände igen ett fåtal konstverk men dom flesta hade jag aldrig sett förut. När vi kommit uppför trappan så var det en liten korridor och längst bort i ändarna åt både höger och vänster så var det två dörrar.
”Det där är Doras rum” Eric pekade åt det vänstra hållet. ”Och där är mitt rum” Han pekade nu åt det högra hållet och började gå mot den dörren. Jag gick efter honom.
Han öppnade den ljusblåa dörren åt mig och jag klev försiktigt in i hans rum. Det var helt otroligt vilket rum han hade.
Det var bruna tapeter men det var så himla många fönster som gjorde rummet ljust. Jag gick fram och tittade ut genom fönstret.
Jag flämtade. Det var en helt otrolig utsikt. Jag kunde se enda till sjön som låg en bit bort, jag kunde se över trädtopparna.
”Du har en otrolig utsikt” sa jag och vände mig om. Eric hade satt sig på sin stora dubbelsäng och granskade mig nyfiket.
”Ja jag vet, men det är inget för höjdrädda” konstaterade han och ryckte på axlarna. Jag kollade mig runt i rummet. Han hade massvis av böcker som stod ordentligt staplade i bokhyllor.
Han hade ett skrivbord och på det stod en dator och en hög böcker. Bredvid sängen hade han två byråar och på dom låg allt från en mobiltelefon till tidningar som handlade om motorsport.
Jag satte mig på en fåtölj som stod i det vänstra hörnet av rummet. Eric kollade fortfarande på mig och jag sänkte blicken och började peta nervöst på filten som låg på fåtöljen.